|
Och så var det dags igen. Dessa orosmolnen. Dessa myror som är igång i magen. Hjärnan går i fullvarv och min otrötta period har satt igång på obestämd framtid. Jag avskyr det här . Känslan av att vara rädd att missa något, den konstanta oron. Gränsen till smärta är minimal och skillnaden på glädje och sorg går inte att kännas av vid... Det var längesen sist men nu var det tydligen dags igen. Får se hur länge det varar den här gången. Vägrar att ta några sömn piller. Jag har besegrat det här tidigare. Insomnia med andra ord.. Någon mer som lider av sömnproblem med rädslan av att missa något då ögonlocken blir tyngre? 
|